Carl Larsson

Från och med 1870-talet väljer de unga svenska konstnärsgenerationerna, i allt större utsträckning, att förlägga sina utlandsstudier i Frankrike till skillnad från sina äldre kollegor vars skolning skett i Tyskland. Denna geografiska förflyttning av fokus leder till en förskjutning i konstsynen. Det starka inflytande som tidigare utgjorts av det romantiska, idealistiska folklivsmåleriet förknippat med Düsseldorf ersätts successivt av ett mer realistiskt måleri av fransk typ. I Nationalmuseums utställningskatalog ”Impressionismen och norden” skriver Per Hedström: 1880-talet innebar det stora genombrottet för det franskorienterade realistiska friluftsmåleriet i Sverige. Allt fler svenska konstnärer arbetade och studerade i Frankrike, och för publiken i hemlandet visades den nya konsten på ett par mycket uppmärksammade utställningar i Stockholm 1885. Nu präglades svenskarnas måleri av den franska realismen. Under den varmare delen av året vistades de flesta svenskarna på franska landsbygden, och på flera håll bildades konstnärskolonier med inslag av svenska målare. Den mest kända av dessa fanns i den lilla byn Grez-sur-Loing, några mil sydost om Paris. Byn låg vid Fontainebleauskogen, i samma trakter som den första generationen realistiskt orienterade franska friluftsmålare hade verkat några decennier tidigare. Det realistiska landskapsmåleri som praktiserades i Grez-sur-Loing präglades av en blek färgskala som ofta dominerades av ljusa ockratoner, grått, ljust blått och grönt. Landskapsmålarna tilltalades av den disiga franska luftens förmåga att stämma landskapets färger i en enhetlig ljus ton där starka kontraster och färgmotsättningar saknades. Motiven kunde tyckas slumpmässigt valda och kompositionerna lämnade ofta föremål i bilden kraftigt beskurna och förgrunden domineras gärna av stora enfärgade ytor. Vid katalognumrets tillkomst hade Larsson emellertid ännu ej besökt Grez. Det skulle dröja till försommaren 1882 innan Larsson, uppmuntrad av Karl Nordström, anlände till den berömda konstnärskolonin. Dock hade Carl Larsson redan 1878 tillbringat tid med Carl Skånberg i Fontainebleauskogen och var därigenom förtrogen med det franska friluftsmåleriets läror. Sålunda finns det fog att koppla det av Hedström anförda till katalognumret även om det är utfört i Paris. Larsson tillämpar här de nya lärdomarna med bravur. I hjärtat av den kosmopolitiska huvudstadens dynamik har Larsson funnit en grönskande stilla oas. En viktig källa till information om konstnärens tillvaro i Paris vid den här tiden utgörs av konstnärens egna brev. Dessa brev citeras bl. a. av Ulwa Neergaard i hennes verk ”Carl Larsson. Signerat med pensel och penna” där hon inledningsvis tecknar följande bakgrund till konstnärens tillvaro i Paris: ”När Carl Larsson hade samlat ihop tillräckligt med pengar för en ny vistelse i Paris lämnade han Stockholm för att på nytt pröva sina krafter som målare. Hen reste den 25 november 1880 och redan den 31 november skriver han hem till föräldrarna i Stockholm: ’Kära föräldrar! Nu är jag hitkommen! Min själ jublar, får se huru länge – åtminstone till pengarna tagit slut. Här är förskräckligt ondt om atelierer, men jag har lyckats fått fatt en för 800 francs om året. Det är egentligen endast en glasveranda med tillhörande 3:ne rum och en trädgård. Jag antar der kommer bli förfärligt kallt men jag får skaffa mig en god kamin. För närvarande har jag hyrt mig en kammare på annat håll och må ni under tre veckor adressera Edra brev dit. Adressen är: France. Mr Carl Larsson. Artiste peintre. Rue Gauneron 14 (Avenue de Clichy). Paris. Min atelieradress är: Rue Lepic 53. Butte Montmartre. Härmed slutar jag emedan min tid är så knapp. Men jag skall snart återkomma. Vördsamt Carl”. Motivet är från Carl Larssons trädgård på Montmartre. Denna trädgård beskriver Carl Larsson i ett brev till August Strindberg den 17 februari 1881: ”Att jag stannar i Paris över sommaren beror derpå att jag hyrt min atelier med hänsyn till den årstiden. Ty detta ruckel, som är förfärligt under den kalla tiden är en idyll under den varma. Tänk dig trädgården med aprikosträn (egentl. Sing.), vinrankor, syrenbuskar, allehanda blommor och sallader, samt en liten stilfull suphörna där Herrar Skandinaver kunna njuta av den härligaste utsikt över Paris och oantastade våga spotta på de förbigående. ’Domicilet’ ligger näml. på höjden av Butte Montmartre, och under mig förbi den är dragen en avenue, där alla Montm. älskande tyckes samla sig, kelande och kuttrande, gång på gång drivande kyskhetens förlägna rodnad upp på mina kinder”. Nog kan man ana något av konstnärens känslostämningar som de kommit till uttryck i motivet. Världsstadens stadssilhuett tornar upp sig vid horisonten, den gryende spirande våren står i blom i trädgården och allt sveps in i det klara franska ljuset. Möjligen finns även spår av romantik och kärlek i form av en intressant detalj i målningen. I förgrunden, i motivets nedre högra hörn har Larsson komponerat in en stol på och kring vilken attribut för feminin närvaro är framträdande. En nyss läst bok ligger uppslagen på stolen bredvid vilken en korg står placerad i vilken vi skymtar en solhatt samt nyss plockade blommor. ”Miniatyrstillebenet” fulländas av ett uppslaget parasoll som vilar mot stolen. Sammantaget är det lätt att uppfatta katalognumret som ett uttryck för den konstnärliga utveckling Larsson genomgick under dessa för konstnärskapet så viktiga år i Frankrike. Motivet låter också ana samt ge uttryck för de känslor av konstnärlig samt emotionell berusning som Larsson verkade under inflytande av under dessa i övrigt ekonomiskt bekymmersamma samt konstnärligt strävsamma ungdomsår.