Omkring 1940. Med motiv från Shâhnâmeh av Ferdowsi.
Denna fängslande berättelse, som påminner om de bestående teman som återfinns i persisk klassisk litteratur, kretsar kring en färdighet som är sammanflätad med moralisk dygd. Kung Bahrāms demonstration av sin skicklighet i bågskytte – att skjuta en pil genom en kos örhänge – är ett exempel på finess och precision. Men det är de kloka orden från en ung flicka, blygsamma men ändå djupsinniga, som lyfter denna berättelse till en reflektion över sann dygd.
Hennes påstående att verklig skicklighet ligger i rättvisa och medkänsla, inte bara i fysisk styrka, fungerar som en moralisk kompass. Vid en efterföljande festival påminner hennes orädda utmaning av kungens integritet oss om att rättfärdighet måste förbli orubblig, även i tider av prakt.
Denna allegori erbjuder en tidlös lärdom: äkta ledarskap bygger på ödmjukhet, rättvisa och moralisk styrka. Denna berättelse, som representerar en utsökt kombination av moralisk dygd och kunglig ödmjukhet, står som ett bevis på den bestående betydelsen av visdom och rättvisa – principer som fortsätter att genljuda över kulturer och generationer: en verklig höjdpunkt för alla samlingar av litterär och kulturell betydelse.