Toivo Santeri Salokivi (fram till 1900 Johansson) har kallats den finska konstens solsångare. Hans positiva inställning till livet återspeglades starkt i hans verk och färgvärld, vilket gjorde impressionismen till en naturlig konstriktning för honom. Den dominerande konstnärliga uttrycksformen i Finland under denna tid var expressionism och dess mörka, dova färgskalor. Den företräddes i huvudsak av den så kallade novembergruppen, ledd av Tyko Sallinen. Salokivi följde dock tydligt sin egen väg och betraktade sin omgivning på sitt eget sätt. Samtidigt respekterade han traditionerna och förblev trogen den klassiska konsten, som han hade studerat ingående under sina många utlandsresor.
Salokivi studerade på Åbo konstförenings teckningsskola från 1900 till 1904 under ledning av bland andra Victor Westerholm och Elias Muukka. Han visade sig vara en mycket brådmogen talang och blev redan 1903 inbjuden att delta i Åbo konstförenings 13:e årliga utställning med en porträttstudie. Vid den tiden var det mycket ovanligt att en nybörjare antogs till utställningen. Efter konstskolan studerade han vid Kungliga Konstakademien i München 1905–1906 och 1908–1909. Han studerade också vid olika akademier i Paris 1906, 1912, 1924 och 1925. Hans resor till Venedig 1911 och Rom 1914 var betydelsefulla för hans konstnärliga utveckling. Läs mer
Salokivi arbetade som teckningslärare vid Åbo teckningsskola samt Finlands klassiska reallyceum 1914–1917. Han hade också en egen konstskola i Helsingfors 1930–1932. Salokivi var en av de första boende i konstnärshemmet Lallukka, där han bodde från 1933 till 1940. Han tillbringade ofta somrarna i skärgården, som låg honom varmt om hjärtat. Landskapen i Pellinge, Åbo skärgård och Åland är förevigade i många av hans målningar. Santeri Salokivi avled den 26 mars 1940, kort efter vinterkrigets fredsförklaring. Våren 1942 hölls en minnesutställning i både Helsingfors och Åbo, som fick strålande recensioner och piggade upp människornas sinnen under krigets bistra år.
Verken i tema-auktionen, som ursprungligen härstammar från konstnärens dödsbo, är exempel på Salokivis talang och seriösa inställning till konsten och sin egen kreativa process. Auktionen visar också att det var naturligt för Salokivi att experimentera med färger. Hans hustru, Majsi Salokivi, beskrev konstnärens konstnärliga skapande med tre ord: liv, ljus och glädje. Det är utan tvekan dessa faktorer som fortsätter att förtjusa och fascinera de ständigt nya beundrarna av Salokivis konst.
