No connection to server
330
193274

Ola Billgren

(Sweden, 1940-2001)

"Från en trädgård. Palma de Mallorca"

Signed Ola Billgren and dated 2000 on verso. Canvas 126 x 139 cm.

Droit de suite: Yes
Estimate: 

500 000 - 700 000 SEK

53 763 - 75 269 EUR

Hammer price: 
500 000 SEK
Related content

MED ÖGA FÖR RÖTT

I Billgrens målning, ”Från en trädgård. Palma de Mallorca”, sammanförs två viktiga delar av hans konstnärskap; fotorealismen från 1960-talet och fascinationen för ljuset och den röda färgen som var så stark under 90-talet. Stänk av rött började dyka upp i Billgrens målningar under den senare halvan av 1980-talet, bland annat i ”Historia”, 1986, och ”Trettio år i Lund”, 1989, senare tog intresset för den karmosinröda färgen fart och han målade en hel svit av röda motiv. Billgren menade att det röda pigmentet besatt en mångsidighet som andra färger ofta saknade, det kunde uttrycka både liv och värme men också agressivitet. I de röda målningarna använde sig Billgren av fotografiet på ett nytt sätt. Den fotografiska bilden användes som förlaga, först noggrant avmålad med pensel, rött i rött, och därnäst skrapades motivet bort med en metallrakel. Tekniken erinrar om den fotografiska framkallningens utdragenhet och resultatet blir motsägelsefullt, den fotografiska bilden kommunicerar inte direkt till betraktaren utan finns i fjärran på gränsen till det synliga. Bakom färgslöjorna som rakeln lämnar efter sig skymtar man ofta ett motiv med intima eller romantiska övertoner , en interiör, ett café, eller som i katalognumrets målning - en prunkande trädgård.
Så här beskrev Ola Billgren själv sitt förhållande till det fotografiska mediet men också till naturen som motivkrets:
”Min fascination inför parker och stadsplanteringar och mitt behov av att låta dem figurera i mitt måleri fick mig alltså länge att undra. Men någon gång på 80-talet, då jag arbetade mycket med collageformen, fick jag oväntad hjälp när jag alltmer började intressera mig för mode- och reklamfotografier och upphörde att inta en arrogant och distanserad attityd till dessa företeelser. Eller mer exakt. Jag upphörde att ha ett kritiskt förhållningssätt till dem och började istället arbeta med att införliva värdet ”Photogénique” med värdet ”målerisk”. Det slog mig att mitt intresse för parker kunde vara ett tecken på ett icke-måleriskt anlag; som motiv kunde parken mycket väl ställas i paritet med en fotomodell, alltså ett objekt som utmärks av sin fotogenitet, det vill säga sin mottaglighet för det förskönande hos vissa substanser och sin förmåga att helt och hållet uppgå i en ikonisk idealgestalt. I båda fallen är ljuset eller klärobskyren den avgörande mediatören – och det är slående att parken aldrig riktigt har varit något för målare medan den alltid har älskats av fotografer.
Det är fråga om en och samma fenomenella typ av skönhet som med utgångspunkt i en urban, framdrömd version av naturen, i form av rekreativa anatomier och miljöer, får sin apoteos i föreningen med den fysiska sanning som ligger i själva bildalstringen. Både parken och fotomodellen visar på de välgörande effekterna av en perfekt ljusreception som ger dem färg (fotosyntesen) och omger dem med luftpartiklar (syre) och som framför allt och paradoxalt gör dem vackra genom att övergjuta dem med en för synliga defekter skoningslöst avslöjande strålning. Kort sagt anges det sköna genom ljusstrålningens benägenhet att förvandlas till ett dyrbart smink, en metabolism som tar allt vårt skarpsinne som betraktare i anspråk utan att vi kommer ur fläcken. På så sätt tillhör parken de företeelser i det moderna livet som gör sig till föremål för vetgirigt intresse då de berättar för oss att våra drömmar är väl omhändertagna av kulturen, som har förvandlat det som en gång var skönhet till vetskap om tomheten och begäret. Det som djupast intresserar mig hos parken eller hos en ung, vacker kvinnas ansikte är dess vishet.”

Ola Billgren 1992

Purchasing info