Jan Eric Löwenadler – Sveriges främste konsthandlare genom tiderna
Löwenadler Collection
Bukowskis är stolta över att presentera Löwenadler Collection. Samlingen består av fantastisk konst och inredning från hemmet till en av Sveriges genom tiderna främste konsthandlare, Jan Eric Löwenadler. Högt älskade objekt som genom åren flyttat med dess ägare till hans många hem i olika länder. Hem som speglar Jan Eric Löwenadlers stora passon för inredning. Samlingen är ett tidsdokument som tar sitt avstamp i 80-talets stora namn och smakinriktning.
Starten på Jan Eric Löwenadlers livsverk blev ”Galerie Löwenadler” på Karlaplan 9A. Till invigningen trycktes 5000 inbjudningskort och på de vita väggarna hängdes oljemålningar, gobelänger, collage och grafik av op–konstens fader, Victor Vasarely. Valet av konstnär var väl genomtänkt då Jan Eric ville öppna med en konstnär som var världsberömd och ännu aktuell. Invigningen blev höstens stora händelse på Stockholms konstscen samt konstnärens mest omfattande utställning i Stockholm.
I och med öppningen fick Stockholm ett nytt vibrerande och livligt galleri, som tog avstamp i grundarens egen personlighet. Vernissagerna övergick i fester med prinsessor och hela kultureliten, flitigt dokumenterat av mingelfotografer. Jan Eric blev känd för sin enastående förmåga att blanda gäster för en dynamisk tillställning. Han ansåg att gallerier skulle vara handelsplatser med livskraft där människor kunde mötas och den då ”yngste galleristen i Stockholm” startade en ny epok inom galleribranschen. Utställningen med Vasarely följdes av konstnärer som Louis Féraud, Andy Warhol, César, Valerio Adami, Howard Kanowitz, Yaacov Agam och Jesús Rafael Soto.
Som konsthandlare var han kommersiell, privat handlade han med hjärtat. Av en slump upptäckte Jan Eric att han delade skräddare med Pablo Picasso, vilket framkom då konstnären signerade teckningar för att betala räkningarna. Svensken köpte loss skisserna och sålde dem vidare till Galerie Bleue i Stockholm. Jan Eric ansåg att god konst handlar om idé och ideologi. Känslan är viktigare än det dekorativa. Konsten kom att prägla hela Jan Erics liv. Hans hem blev en plats för både hans kommersiella konsthandel såväl som hans privata samlande.
Jan Eric Löwenadlers hem i Paris och i Los Angeles.
Den franska etagevåningen var fylld av betydande konstverk; Lucio Fontana, Auguste Rodin och Yves Klein. I Paris förvärvade han även verk av Louis Morris, Kenneth Noland, Jim Dine och Robert Rauschenberg som han senare hängde i sitt hus i Los Angeles, dit nästa flytt skulle gå. Han var fast beslutsam att skapa en perfekt inramning i solen och tog därför med sig de mesta av sina ägodelar. Högst upp ovan smogen på Doheny Drive i Hollywood Hills kom Jan Eric att hitta ett hus med en dramatisk vy över Stilla Havet. Hemmet kom att präglas av kontrasterande stilar och en oklanderlig känsla för detaljer. Ett vitt tema med inslag av svart lack mötte japansk minimalism i form av en pool och grönska.
I entrén möttes man av tjocka mattor av Fernand Léger och Pablo Picasso som samsades med ett monokromt koboltblått verk av Yves Klein och en Jean Dubuffet skulptur. Yves Klein var en favorit för Löwenadler som ställde ut konstnärens verk på Grand Palais i Paris. Den franska konstnären var utmanande, uttrycksfull och före sin tid – precis som Jan Eric själv.
Matsalens väggar var klädda med sju muralmålningar av Pablo Picasso som konstnären hade målat i Biarritz 1917 för att förhöja sitt privata sovrum som tidigare var kalt och enkelt inrett. Målningarna i blått på en terrakottafärgad bas, matchades med svenska gustavianska stolar. Stolarna var ett släktarv som kom att följa Jan Eric under hela hans liv. Under det smakfulla travertin–bordet låg en kinesisk matta, som tog upp färgerna i muralmålningarna på väggarna.
Efter Los Angeles flyttade Löwenadler till Manhattan där han startade Bonlow Gallery tillsammans med Jeanette Bonnier. Bonlow Gallery, (med namn taget efter de tre första bokstäverna i respektive namn) slog upp portarna 1982 på Greene Street i Soho bredvid det legendariska Leo Castelli Gallery. Första utställningen var med skulptören Owen Morrell, vars vernissage besöktes av bland andra svenske kungen och dåvarande chefen för Museum of Modern Art. Under den relativt korta period som galleriet var öppet ställde man framför allt ut konstnärer inom de postmoderna konstriktningar som blommade ut på konstscenen under det tidiga 80–talet i New York.
Jan Eric Löwenadler med Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf och Hennes Majestät Drottning Silvia
I New York bosatte han sig på 64th Street i det exklusiva området Upper East Side, granne med både det svenska konsulatet och Guggenheim. Jan Eric fastnade för ett townhouse med fem våningar och en egen privat innergård. Tillsammans med arkitekt Per Öberg renoverades huset smakfullt likt en konsthall, och det kom att mer eller mindre bli ett privat galleri där de flesta av konstaffärerna ägde rum. Det exklusiva och smakfulla hemmet blev en plats för konstnärer, investerare och innefolk. Under 1980–talets konstboom och yuppie–era nådde priserna på konstmarknaden svindlande höjder. Konstbranschen var glödhet och navet för den världsomspännande handeln hade koncentrerats till USA.
Jan Eric själv har sagt att han hade turen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle – därav hans stora framgång som konsthandlare. Under slutet av 80–talet hade han en omsättning som var mer än dubbelt så stor som alla svenska auktionshus sammanlagt. Huset på 650 kvadratmeter var fyllt av djärva arkitektoniska lösningar och kontraster. Den traditionella fasaden i typisk engelsk townhouse–stil kontrasterade med insidans moderna inredning innehållande en salong, bibliotek, musikrum, sovrum, kök, matsal och arbetsrum samt en tredje våningen, helt avsedd för gäster. På entréplanet fanns reception med kontor och galleri.
Ett av rummen i Jan Eric Löwenadlers magnifika hus på 64th Street i New York.
Huset hade även ett magnifikt atrium som vette mot innergården. Atriet, som hade ett vackert mönsterbelagt tegel– och limestonegolv, hade även ett nedsänkt romerskt bad. Bredvid, en muralmålning av den minimalistiska amerikanska konstnären Sol LeWitt – vilken han senare skulle uppföra även i Stockholm. Skulpturträdgården hade verk av både Joel Shapiro samt Alexander Calder. Romerska marmorhuvuden samsades med verk av Jean–Michel Basquiat, Roy Lichtenstein och Willem de Kooning. Ingenting var lämnat åt slumpen, varje detalj minutiöst uttänkt. Huset hade ett flertal dramatiska och teatraliska inslag, och var därför en utmärkt mötesplats för affärer, evenemang och fester.
Med tiden växte dock en längtan tillbaka till Stockholm och i slutet av 80–talet köpte han i omgångar två våningar i ett sekelskifteshus på Narvavägen som han lät arkitekten Per Öberg rita om till en etagelägenhet om totalt 437 kvadratmeter. Till en början bestod bostaden av en kungsvåning och en råvind som senare kom att bli ett residens på nio rum som omfattade en magnifik takterrass, ett orangeri, två bibliotek, två kök och fyra badrum. Hemmet som låg på den femte våningen i en terrakottafärgad fastighet var smakfullt renoverat med exklusiva material och en vidunderlig utsikt över hela Stockholm.
Entrén till Jan Eric Löwenadlers hem på Narvavägen i Stockholm. Bjud på Cecilia Edelfalks självporträtt här >
Jan Eric menade att konst och design av hög kvalitet alltid kunde kombineras, oavsett tidsepok. Våningen i Stockholm var förstklassigt ombyggd men skilde sig stilmässigt från hans föregående hem, med intensiva men harmoniskt mättade färger. I den museala minimalistiska hallen möttes man av en pistolmynning i Cecilia Edelfalks välkända självporträtt, ett av få svenska verk i Jan Erics ägo. Muralmålningen av Sol LeWitt, som Jan Eric initialt hade i sitt hem i New York, målades upp på nytt i Stockholm efter konstnärens instruktioner. En kinesisk urna stod utplacerad bredvid en kornblå skulptur av Ned Smythe och en installation med förintelsen som tema av Christian Boltanski kunde beskådas i hallen.
På nedervåningen i det eklektiska hemmet hade Jan Eric låtit arkitekten Per Öberg rita in en festmatsal med inbyggt orangeri, ”The Greenery”, likt en romersk villa. Här kunde man njuta av grönskande växter och levande träd och buskar. Väggarna gick i smaragdgrönt och salen inreddes med tre glasbord av Grant Larkin Ltd, vilka bars upp av figurer á la Giacometti matchade med sexton gustavianska stolar från 1700–talet, placerade på en antik Aubusson–matta som harmoniserade med stolarna. På väggen hängde verket ”Bad Mother” av Francesco Clemente, en altartavla av Starn Twins, ”Christ after Titian” samt en Precht–spegel. Mittemot orangeriets upplysta grönska hängde den dramatiskt belysta ”Petrified Forest” av Mimmo Paladino. Arkitekten Per Öberg lät också den engelske dekorationsmålaren Francis Gregory dekorera både vägg och tak med stuckatur stänkt i guld.
Jan Eric Löwenadlers salong på Narvavägen. Foto: Anne Nyblaeus
På nedersta våningen fanns ett mycket välsorterat bibliotek inrett med möbler från Svenskt Tenn. I den magnifika salongen fanns en självspelande flygel, en akvarell av Cy Twombly, ”Key West”, samt ett asiatiskt 1700–talsskåp med pärlemorinläggningar, ett verk av den provokativa kinesiska konstnären Zhang Huan, en jordglob av Yves Klein. Jan Eric samlade även på etruskiska urnor och romerska figuriner. Salongens tak var dekorerat med lagerlövslister med bladguldsförgyllda bär. Den franska 1700–talsspisen, som ramade in rummet, köptes i New York och fraktades till Narvavägen för installation.
Trappan upp till övervåningen var utförd som ett glaskapell där ljus träffar parkettgolvet i kaskader. En blandteknik på trä, ”Tondo”, av Mimmo Paladino ramade in trapphuset och ackompanjerades av Allan McCollums ”Perfect Vehicles” från 1986. En spektakulär bro i glas ledde ut till terrassen som även den hade en hänförande utsikt över Stockholm. Av sin goda vän Keith Haring fick Jan Eric en gipsmålning utskuren från konstnärens egen vägg som han själv döpte till Esprit d’escalier.
Bild till vänster: Jan Erics vackra skrivbord, ett så kallat Bureau Plat, Régence och stil, Frankrike, 1700-tal och senare. Se skrivbordet i katalogen här > och en karmstol, Louis XV, Frankrike, 1700-talets mitt. Se karmstolen i katalogen här >
Foto: Anne Nyblaeus
Soffgruppen av Josef Frank för Firma Svenskt Tenn i hans betydande och omfattande referensbibliotek av konstlitteratur. Se katalognumret för böckerna här >
I sin privata samling fanns många verk av det italienska transavantgardet. Av Francesco Clemente hade Jan Eric bland annat verket ”Two Girls”, som vann pris på Venedigbiennalen 1988. Under hans livstid kom han att förvärva tjugotvå olika hem där flera varit med i prestigefyllda inredningsmagasin som Architectural Digest; Connaissance des Arts, House & Garden, Casa Vogue med flera. Hemmen var fyllda av fantastiska antikviteter, konst och design som kom att bli konstverk i sig själva.
Att visa upp sitt hem var för Jan Eric lika självklart som att en konstnär ville visa sitt verk – ”Ett hem är en form av estetik, personen som bor där visar en bild av sig själv. Ett hem är alltid ett porträtt av människan som bor där.”
Foto: Anne Nyblaues och Kent Billeqvist
Till Löwenadler Collection katalogen >
Ta del av den blädderbara katalogen här >
Ovan: Karl Johan kanapé fanerad med mahogny runt 1820-30-tal, i kanapén ligger fyra stycken kuddar, vid eldstaden står en av ett par sengustavianska karmstolar av Johan Erik Höglander (mästare i Stockholm 1777), coffee table bordet är från främre orienten runt 500-talet eKr (ursprungligen del av vägg), på bordet står två karaffer i glas från Böhmen, i bakgrunden skymtar Francesco Clementes "Two girls". I den vita soffan av "Howardmodell" skymtas kuddar i gobelängteknik.
Foto: Anne Nyblaeus