Tuija Lindström

Serien ”Kvinnorna vid Tjursjön” är Tuija Lindströms mest kända verk. Sammanlagt består sviten av åtta fotografier med flytande kvinnor i olika positioner i kombination med bilder av lika många strykjärn varav närmare hälften är röda.
Projektet, som fick sitt namn efter den sjö i närheten av Dalarö där bilderna togs 1991 – 1992, har tolkats på många olika sätt. Några har fascinerats över det drömska och krocken mellan de olika motiven, vissa har associerat till våld i hemmet och kvinnors situation i samhället. För andra handlar bildserien om sökandet efter identitet, ifrågasättande och ett prövande av könsroller.
Det enda som är säkert är att få av dem som sett bilderna har lämnats oberörda. Efter två decennier är dessa bilder lika omedelbara, lika sensuella och lika mångtydiga som när de skapades. Få kan som Lindström förena skönhet med förfall, sensualism med aggression, hennes bilder är alltid öppna för betraktarens egen tolkning – vad är det egentligen vi ser? Bilderna av de flytande kvinnorna präglas av en mjukhet och stillhet. Det mörka vattnet är lugnt och tryggt men deras ljusa nakna kroppar förmedlar en sårbarhet. De påminner oss om livets skörhet.

I en intervju med Hans Malm 2012 berättar Tuija Lindström om bildernas uppkomst:
”Bilderna är tagna i närheten av Dalarö där jag bodde på nittiotalet. Det var väldigt kallt långt in på sommaren men jag och några väninnor hittade den här lilla sjön som var tillräckligt varm för att bada i. Det var ett samarbete mellan mig och dem, precis som flera andra av mina arbeten. Jag använde en Rolleiflex som man ju inte har framför ansiktet när man fotograferar. Man kan lättare prata med varandra då och det blir ett bättre samspel.”
För att undvika eventuella felaktiga tolkningar om kvinnor och naturen beslutade hon sig för att hitta något som fungerade som ”samtalspartner” till bilderna från sjön. Hon hade först en idé om att fotografera någon form av avtryck som ett slags spår av kvinnor och deras arbete. Hon bestämde sig för att måla röd färg på strykjärn och använda dem som stämplar på tyg. Avtrycket gav en sakral form – som en port, en kyrka – vilket hon gillade. Men resultatet blev ändå inte riktigt som hon tänkt sig. Då valde hon istället att fotografera strykjärnen som objekt och färgen på undersidan blev en extra bonus.
År 1992 utnämndes Tuija Lindström till professor på Fotohögskolan, nuvarande Högskolan för Fotografi vid Akademi Valand i Göteborg. Hon var den första kvinnan på den posten och under hennes tio år som professor förändrades utbildningen, den konstnärliga nivån höjdes och det blev en tydlig teoretisk undervisning med kurser i bland annat konsthistoria och feministisk teori. Under hennes tid på skolan vidgades också perspektivet internationellt och flera kritiker, konstnärer och filosofer verkade som gästföreläsare på skolan. Tuija Lindströms avtryck i den svenska fotohistorien ska inte underskattas, hennes arbete som fotograf, lärare och rektor har till stor del legat till grund för det genomslag som det idébaserade fotografiet fått inom den svenska samtidsfotografin.