Torsten Andersson
"Carl Larssons bakgård med blodfärgad skugga"
Signerad Torsten a tergo. Duk 150 x 130 cm.
Proveniens
Galleri Brändström, Stockholm.
Övrig information
Torsten Andersson, en av vårt lands största och mest egensinniga målare gick ur tiden i maj i år. Han var verksam och upptagen av måleriet in i det sista.
Under 60-talets första hälft var han sin tids allra yngsta professorer (34 år) och undervisade på Konsthögskolan i Stockholm. Därefter drog han sig tillbaka till sin mors gård i Skåne och blev kvar där. I de tidiga målningarna Källan I-III och Molnen mellan oss, (MM:s samling) målade han porträtt av abstrakta objekt där naturen stått modell, för att på så sätt återfinna måleriets möjligheter efter modernismen, i en ny tid. Sakta men säkert började han mejsla ut sitt alldeles egna språk och befriade sig från föregångare och den rådande traditionen. Efter många år av tystnad visade han på 80-talet en serie målningar av abstrakta skulpturer med poetiskt ursprung. Efterhand blev motiven konkreta skulpturer och så fylldes hans dukar av mjuka textila former och tecken i början 2000-talet. Språket utvecklades och stadfästes.
Målningen ”Carl Larssons bakgård med blodfärgad skugga” visades år 2006 på en uppmärksammad soloutställning på galleri i Stockholm. Torsten Andersson utgick i utställningen från ett av de första porträtten som Carl Larsson gjorde då han kom till Sundborn: ”Ulf i aftonsol”. I målning efter målning gick Andersson vidare i motivet, bortom pojken Ulf, in i skuggorna och väggen, mot blodet. För att med sitt särskilda språk göra porträtt av erfarenheten från det egna konstnärskapet. Eller från ett annat perspektiv, måla en bild av en skulptur, målad i Falu rödfärg, med ett lockande svart hål, fullt av möjligheter.
Monica Nieckels
Formgivare
Torsten Andersson svensk bildkonstnär. Studier vid Konsthögskolan i Stockholm 1946-1950, professor där 1960-1966. Har två gånger erhållit Carnegia Art Award, 1:a pris 2008, vinnare av Chock-priset 1997 i konst. Han har ägnat sig åt ett undersökande måleri för att finna det han kallar sitt språk, att hitta en ny väg för måleriet. I början v 60-talet nådde han ett genombrott med målningarna ”Måsen” och ”Källan”. Senare har han ägnat sig att måla porträtt av fiktiva skulpturer. Hans självkritik är hård och han förstör det han inte tycker håller måttet.
Under sin livstid ställdes Andersson internationellt ut och deltog i den 32:e Venedigbiennalen 1964 och São Paulo-biennalen 1959 och 1983. Retrospektiva utställningar fanns att beskåda på Moderna Museet 1986 och Malmö Konsthall 1987. Hans verk presenterades i solo- och grupputställningar på Göteborgs Konstmuseum (2008), Moderna Museet, Stockholm (2006), Zeno X Gallery, Antwerpen (2003), Kunstmuseum Bonn (1999), Louisiana Museum of Modern Art, Humlebæk (1997), Malmö Konstmuseum (1995), och Centre Georges Pompidou, Paris (1981) bland annat.
Läs mer