ERLAND CULLBERG, olja på duk, signerad,
Figurkomposition. 116 x 89 cm.
Något ytligt slitage/ färgbortfall i det röda fältet i dukens nedre vänstra kvadrant.
Sollentunakonstnären Erland Cullberg levde och arbetade med starka färger. ”Om du ser på mig och mina målningar så är det som ett slags stenhårt andeväsen jag försöker frambringa i färg och som ibland, ibland kan sprängas och bli till sång”, så beskrev Erland Cullberg sitt konstnärskap i katalogen för sin separatutställning på Moderna museet i Stockholm 1986. Utställningen blev hans stora genombrott och innebar ett stort steg från att vara en särling i början av sjuttiotalet till att bli en ledande konstnär i en svensk generation av nyexpressionister. Cullberg föddes 1931 och växte upp i Västerås. Mellan åren 1955 och 1957 utbildade han sig vid Kungliga Konstakademien i Stockholm och Valands konstskola i Göteborg. Som yrkesverksam levde och arbetade han i sin marklägenhet i Norrviken, Sollentuna. Edsvik Konsthall visar ett stort urval av Cullbergs mest intressanta och färgstarka verk. (Edsviks Konsthall 2017)
”Jag tycker om orange, blått och gult. Gult, det är ju glädjens färg, rött är förbannelsens styrka. Blått; blått det är ju drömmen om perfektionens sällhet”.
– Erland Cullberg
Erland Cullberg, föddes 1931 och är känd för sitt uttrycksfulla måleri. Han är utbildad på Konstakademien i Stockholm och på Valands konsthögskola i Göteborg. Under utbildningen i Stockholm fick Cullberg diagnosen schizofreni, en "psykisk förkylning" som han själv säger. Culllberg fick sitt genombrott genom utställningen på Moderna museet 1986, då han blev både kritikerrosad och folkkär. Idag anses han vara en portalfigur för nyexpressionismen, det ofta figurativa, känslostarka måleri som växte fram efter andra världskriget med förankring i den svenska expressionismen. Men Cullbergs influenser återfinns snarare hos den spansk-grekiske 1500-tals målaren El Greco, än hos Sigrid Hjerten och Isaac Grünewald. Han anses också vara en del av den nordeuropeiska traditionen med konstnärer som Emil Nolde, Edvard Munch och Jarl Ingvarsson. Hans måleri är våldsamt, men en säkerhetsventil för honom. I aggressiva och kaotiska färgmassor finner man figurer som kämpar Cullbergs egen kamp med det egna jaget, kluvet under långa perioder av schizofreni. Han målar i ett rasande tempo och utkämpar en ständig batalj mot färgen. ”Blått är skräck, ockra vänlighet och rött lidelse”.
Läs mer