Akseli Gallen-Kallelas kända Keitele-målningar fick sin upprinnelse då konstnärens liv präglades av osalighet och en längtan till landsbygdens frid. Utmattad av talrika resor runt om i Europa samt fortfarande märkt av en malariainfektion hyrde han sommaren 1904 för sig och sin familj en sommarbostad vid namn Lintula, som låg vid Keitele-sjön i Konginkangas. På detta natursköna ställe kunde Gallen-Kallela koppla av och studera naturens detaljer. Han kände en stark samhörighet med naturen och speciellt det mellersta Finlands landskap hade redan tidigt i hans konstnärskarriär etablerat sig som en central inspirationskälla. Tiden han spenderade i naturen hade ofta en påtagligt förnyande effekt på hans konst. På Lintula kunde han tillägna sig åt och föreviga de vackra vyerna som fyllde honom med ro då han blickade ut över sjön.
I Gallen-Kallelas Keitele-motiv är horisonten ofta så högt belägen att himlen nästan helt har avgränsats bort från bilden. Dramatiska stackmoln reflekteras trots det som utdragna spegelbilder på den aningen vibrerande vattenytan, som i sin tur är beskuren av jämna linjer. Med denna variation av jämna och vibrerande ytor lyckas konstnären ge ett starkt intryck av djup. Samtidigt har han skildrat det fenomen som vinden och strömmarna tillsammans förorsakar och som i folkmun kallas för spåren av Väinämöinens båt.

Gallen-Kallela målade Keitele-motiven i huvudsak under åren 1904-06, men snarlika sjölandskap återkom i hans konst även senare. På 1920-talet arbetade han ihärdigt på ett stort Kalevala illustrationsprojekt, som dock aldrig fullbordades. En av dessa skisser till Stor-Kalevala visar till sin komposition stora likheter med verket som säljs på Helsinki Winter Sale och det är således mycket möjligt att målningen kommit till i samband med de för konstnären så kära Kalevala illustrationerna.
Förutom den fängslande vattenytan är det även målningens något krökta tall med sin trädkrona och knotiga grenar som fångar betraktarens uppmärksamhet. Tillsammans ger de ett intryck av ett landskap som öppnar sig från en ansenlig höjd. Samtidigt finns här en stark koppling till det redan under denna tid etablerade traditionen att skildra finska nationallandskap. Trots att Gallen-Kallelas Keitele-landskap är starkt kopplade till det nationella försvarar de otvivelaktigt även sin plats i den europeiska moderna konstens historia. Det centrala i dessa verk är dock den frid och själfullhet de representerar och som vittnar om konstnärens sakrala förhållande till naturen.
Det mest kända Keitele-verket av Gallen-Kallela hör till National Gallerys samlingar i London och den är en av museets mest älskade målningar.

Teknisk analys utförd.
Verket är upptaget i Gallen-Kallela museets register.