"Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo, några månader om året, så att själen kan få ro”, skaldade Ulf Lundell för nära fyra decennier sedan, en sång så populär att många svenskar vill ha den som Nationalsång.

Sedan Carl von Linné på 1700-talet blev världskänd genom att namnge och klassificera växter och djur, har vi svenskar haft ett speciellt förhållande inte bara till naturen, utan även till landskapsmåleri och Sverige har många älskade landskapskonstnärer.

Från början gällde romantikens ideal. En förmögen kulturelit beställde de då exklusiva landskapsmålningarna och konstnärerna blev mästare på att skildra naturen. Som motvikt mot det romantiska idealet under 1700-talet började 1800-talets landskapsmålare bege sig ut ur sina ateljéer och måla av den mer närliggande naturen. Under 1900-talets första halva skapade nordiska konstnärer en så kallad ”nordisk mentalitet” för naturen och gränserna för vilka “regler” som gällde konsten började suddas ut.

Intresset för landskapsmåleri har inte minskat, utan tvärtom ökat. Kanske för att allt fler av oss bor i städer och vill kunna ta in naturen i våra hem.

Under 2000-talet har Nationalmuseum och Nordiska museet haft stora utställningar med landskapsmåleri, och senast i år på Bonniers Konsthall visades landskapsmåleri på utställningen ”Träden står ljust gröna: landskapsmåleri då och nu”.

På temaauktionen ”Öppna Landskap” presenterar Bukowskis ett fint naturmåleri av bland andra Anna Billing, Mauritz Lindström, Regina Kylberg-Bobeck, Oskar Bergman, Eric Hallström, Evert Lundquist, Oscar Hullgren, Severin Nilsson, Lars Jonsson, puristen Helge Linden och finländske konstnären Verner Thomé.