Allmogeföremål utgör en stor del av den skandinaviska möbelkonsten. Skapad av förhållandevis anonyma möbelsnickare och dekoratörer runt om på landsbygden utgör allmogeföremålen ett gediget kulturarv och än idag användbara och dekorativa inredningsföremål.

Allmogeföremål tillhörde ofta det finaste i ett rikare hem på landsbygden. I forntida hem fanns inte så mycket möbler och föremål utan det är under senmedeltid och renässans som de mer icke-väggfasta möblerna börjar bli mer vanliga. Kistor, bockbord och väggskåp var de vanligaste möbeltyperna som senare under 1500/1600-tal kom att utökas med stolar och större skåp. Snickerier, måleri och dekoration av möbler och föremål utfördes på de större, mer besuttna gårdarna. Man påverkades av de olika modestilarna som ”importerades” till slott och i viss mån även herresäten men inte på något renlärigt sätt utan det var vanligt att man blandade internationella modestilar med lokala snickeridetaljer. I vissa landskap såsom t ex Hälsingland, Jämtland, Skåne och Dalarna utvecklades mycket specifika och praktfulla allmogestilar som inte bara återfinns i möbler utan också i textilkonst och måleri. Träslagen i allmogemöblerna är ofta av enkelt slag, vanligtvis av furu, ek och björk - det vackra i dessa möbler sitter i dekorationsmåleriet. Det fick ett uppsving under 1700-talet, då rokokons stilideal var rådande. De som fick i uppdrag att dekorera var inte sällan kyrkomålare, dvs hantverkare med hög status. Färgpigment var dyrt, färgen var komplicerad att tillverka och krävde speciellt tekniskt handlag för att kunna brukas. Man använde sig både av fingrarna, kammar, trasor och penslar när man målade. Denna starka och särpräglade hantverkstradition har levt vidare genom seklen fram till 1900-talet då tillverkning av möbler och inredning mer kom att industrialiseras.

Tema-auktionen innehåller flera exempel av allmogeföremål från olika landsändar och tidsepoker och uppvisar i mångt och mycket den bredd och variation som är typisk för denna föremålskategori.